.

-Linnéa
pratade i telefon i 4 timmar och 10 minuter igår. går verkligen inte att ha ett "normallångt" samtal med dej, som att vi skulle prata i 20 minuter, det går bara inte. blir alltid minst nån timme. känns så bra att prata med dej, känner mig trygg när jag pratar med dej. kan inte förklara hur mycket du betyder för mig. mår bra bara av att tänka på dig. eftersom jag somnade runt halv 4 och ska stiga upp 6 så blev det ganska dåligt med sömn. hade läkartid idag kl 10:40 så fick iaf sova lite längre än 2 och en halv timme. steg upp 8 så det blev 4 och en halv timmes sömn. kände mej inte alls krya på att besöka sjukhuset.. förstod inte vad jag tänkte på. visste att jag inte skulle klara det..  försökte intala mig sj att jag skulle slippa det där jävla blodprovet, men jag vet att jag inte kommer komma undan, inte den här gången! gick bra sådär dom första 20 minuterna men sen när det kom på tal om blodprov så gick det bara inte, jag bara bröt ihop.. bara ens tanken på att någon annan ska sticka in en nål i min arm, det existerar inte hos mej.

du får mig att se saker på ett annat sett. du säger att jag kommer klara det, då är det så oxå! bara så kasst att du ska vara så långt ifrån. skulle egentligen göra bort blodprovet idag för läkaren föreslog att det skulle vara lika bra eftersom jag hade inte ätit på tre timmar, vilket man inte ska göra innan man tar ett blodprov. men jag bara satt där med tårar i ögonen och skakade. för vissa är det säkert hur lätt som helt, som en självklarhet. visst det är det, får väl nöja mig med att bara tänka på dig när jag ska göra blodprovet så allt kan kännas lite lättare, eftersom just nu befinner du dig så långt ifrån.

Så imorgon gäller det, jag fixar det!

 

evelyn, behöver dej just nu!